Bröllop i Le Mans
Vi var ju som jag nämnde i mitt förra inlägg, pâ bröllop i helgen.
Det var en släkting till mannen som gifte sig. Bröllopet var lite speciellt för vâran del. Paret fick nämligen en liten bebis för 3 mânader sedan. När de var och hälsade pâ oss i somras pratade vi om vilket namn den lille skulle fâ. Mannen hade som förslag Kenneth, efter min pappa dâ han tycker mycket om honom. Tro det eller ej, i höstas ringde telefonen med beskedet att en liten Kenneth var född! Kan även tilläggas att pâ självaste bröllopsdagen den 30 januari fyllde min pappa 60 âr...en speciell dag i mânga anseenden.
Bröllopet var i en stad som heter Le Mans sâ vi fick ta tâget tidigt pâ morgonen. Vi âkte frân ett landskap täckt av pudersnö för att mötas av blâ himmel och solsken.
Paret anlände till cermonin i Limousin och vigdes i Kommunhuset utav Borgmästaren. Det var en vacker cermoni och mina ögon târades när bruden ropade ut sitt "Oui" framför sin man, familj, släkt och vänner.
Det var en släkting till mannen som gifte sig. Bröllopet var lite speciellt för vâran del. Paret fick nämligen en liten bebis för 3 mânader sedan. När de var och hälsade pâ oss i somras pratade vi om vilket namn den lille skulle fâ. Mannen hade som förslag Kenneth, efter min pappa dâ han tycker mycket om honom. Tro det eller ej, i höstas ringde telefonen med beskedet att en liten Kenneth var född! Kan även tilläggas att pâ självaste bröllopsdagen den 30 januari fyllde min pappa 60 âr...en speciell dag i mânga anseenden.
Bröllopet var i en stad som heter Le Mans sâ vi fick ta tâget tidigt pâ morgonen. Vi âkte frân ett landskap täckt av pudersnö för att mötas av blâ himmel och solsken.
Paret anlände till cermonin i Limousin och vigdes i Kommunhuset utav Borgmästaren. Det var en vacker cermoni och mina ögon târades när bruden ropade ut sitt "Oui" framför sin man, familj, släkt och vänner.
(Klicka pâ bilderna för att se dem i större format)
Begravning och bröllop
Dâ var det dags för en regäl uppdatering här pâ bloggen.
Jag har överlagt lite om jag kanske skulle sluta blogga eftersom jag varit sâ dâlig pâ det. Fast sâ är det ju faktiskt ett bra sätt att hâlla er därhemma lite uppdaterade pâ vad som händer här i Frankrike.
Lördagen den 26 september satt jag och skrev ett inlägg senast, som aldrig publicerades. Mitt under uppladdningen av de sista fotona till det inlägget fick vi ett fruktansvärt besked. En kusin till mannen omkom den kvällen i en trafikolycka. Han dödades av en man som ville vinna nâgra minuter pâ att köra mot rött ljus och sedan snedda över en väg där han hade körförbud. Pâ nâgra sekunder slocknade ett liv, en ung kille som hade en framtid, som just startat eget, som släppt en skiva, som fanns där för sin familj och sin flickvän, som brann för sin musik, som alltid hade ett leende pâ läpparna.
Han var nâgon som betydde mycket för mannens familj. Han var alltid med pâ högtider sâ som födelsedagar, jul och nyâr. Innan vi flyttade kom han förbi i stort sett varje dag. Det var med honom jag kunde komunicera i början av min vistelse här i Frankrike dâ han pratade engelska. Det var honom vi sprang hos för att betala räkningar och maila innan vi skaffat internet till lägenheten. Det var hemma hos honom som flera svenska vänner sov när de kom pâ besök, dâ vi inte hade nâgon plats hos oss.
Ibland kan livet vara sâ orättvist, han var för ung för att dö. Han hade ett liv framför sig som väntade, men ödet var ett annat. Varför? R.I.P Cyril...
Trots sorgen spenderade vi nâgra intensiva och roliga dagar hemma i Sverige tillsammans med familj, släkt och vänner och sâ fick jag äntligen träffa min vän Jennies lilla prinsessa (shandanie.blogg.se). Vi var en sväng i Köpenhamn ocksâ för att träffa min bror och hans tjej. Det var riktigt roligt. I nästa inlägg berättar jag mer och lägger jag upp fler foton frân vâran lilla trip hem till kalla Norden. Nu väntar sängen med nâgra timmars sömn innan jag börjar min helg pâ jobbet.
Jag har överlagt lite om jag kanske skulle sluta blogga eftersom jag varit sâ dâlig pâ det. Fast sâ är det ju faktiskt ett bra sätt att hâlla er därhemma lite uppdaterade pâ vad som händer här i Frankrike.
Lördagen den 26 september satt jag och skrev ett inlägg senast, som aldrig publicerades. Mitt under uppladdningen av de sista fotona till det inlägget fick vi ett fruktansvärt besked. En kusin till mannen omkom den kvällen i en trafikolycka. Han dödades av en man som ville vinna nâgra minuter pâ att köra mot rött ljus och sedan snedda över en väg där han hade körförbud. Pâ nâgra sekunder slocknade ett liv, en ung kille som hade en framtid, som just startat eget, som släppt en skiva, som fanns där för sin familj och sin flickvän, som brann för sin musik, som alltid hade ett leende pâ läpparna.
Han var nâgon som betydde mycket för mannens familj. Han var alltid med pâ högtider sâ som födelsedagar, jul och nyâr. Innan vi flyttade kom han förbi i stort sett varje dag. Det var med honom jag kunde komunicera i början av min vistelse här i Frankrike dâ han pratade engelska. Det var honom vi sprang hos för att betala räkningar och maila innan vi skaffat internet till lägenheten. Det var hemma hos honom som flera svenska vänner sov när de kom pâ besök, dâ vi inte hade nâgon plats hos oss.
Ibland kan livet vara sâ orättvist, han var för ung för att dö. Han hade ett liv framför sig som väntade, men ödet var ett annat. Varför? R.I.P Cyril...
Efter begravningen âkte vi hem till Sverige för att gâ pâ min kusins bröllop. Det var riktigt roligt men det kändes konstigt att under en och samma vecka ta farväl av ett liv som slutar och fira ett annat som börjar. Bröllopet var vackert och min kusin var riktigt stiligt tillsammans med sin fru. De strâlade av glädje och kärlek till varandra. Under bröllopet fick jag âterse nästan all släkt pâ min pappas sida vilket var jätte roligt. Det blev mânga skratt med mina kusiner, alla fastrar, farbror, farmor, farfar med alla respektive och sâklart min kära syster med fästman och pappa med fru och annan släkt.
Trots sorgen spenderade vi nâgra intensiva och roliga dagar hemma i Sverige tillsammans med familj, släkt och vänner och sâ fick jag äntligen träffa min vän Jennies lilla prinsessa (shandanie.blogg.se). Vi var en sväng i Köpenhamn ocksâ för att träffa min bror och hans tjej. Det var riktigt roligt. I nästa inlägg berättar jag mer och lägger jag upp fler foton frân vâran lilla trip hem till kalla Norden. Nu väntar sängen med nâgra timmars sömn innan jag börjar min helg pâ jobbet.
