mavieenfrance

Ett ord som jag inte tycker om är ordet hat. Det är ett ord som är för starkt för att kontrolleras. Jag får ofta frågan av svenskar och fransmän om vad jag hatar med Frankrike. Tycker inte att jag hatar något då jag inte är en person som hatar saker. Jag ogillar saker. Att hata är för starkt. Hat skapas vanligtvis av människor med okunnighet eller som är instängda i en värld av olycka eller orättvisa.

 

Igår kväll tog jag en kvällspromenad helt själv då jag behövde lite luft innan läggdags. Hade varit inne hela dagen då jag är inne på andra förkylningen den här hösten. Jag gick och funderade på vad jag ogillade med Frankrike. Det finns inte mycket, samtidigt som det finns saker som kunde fungera mycket bättre i det franska samhället. Jag ogillar allt som har med pappersarbete att göra. Här i Frankrike vill alla myndigheter ha ett ton med papper hela tiden. Man lämnar in allt de frågat efter för att sedan få ett brev på posten om att det fattas papper. Samma visa varje gång.

Jag gick där i mina tankar och blev helt plötsligt skrämd av en jätte stor och arg vakthund som hoppade upp mot en grind och nästan lyckades komma över. Livrädd hoppade jag flera meter ut i vägen. Tack för att det inte var några bilar som passerade. Mitt hjärta slog så hårt att jag nästan kunde höra det och jag darrade av chocken. Hundägaren kom ut och tittade. Sa inte ett ord till den arga hunden som fortsatte skälla och hoppa upp på grinden av hela sin kraft. 

 

Där kände jag hat, inte mot hunden men mot ägaren som låtit sin hund bli ett monster. Tänk om jag hade gått förbi med min son. Det är inte första gången detta händer. Här i Frankrike är alla hustomter inhägnade. Man ser aldrig dessa vakthundar som helt plötsligt hoppar fram från ingenstans och varje gång lyckas skrämma livet ur mig. Jag var aldrig hundrädd förut men det är inga gosiga, klappvänliga vovvar som vaktar. Så nu vet jag vad jag ogillar mest utöver alla papper....arga vakthundar eller kanske mer de ägare som tränar upp dem till monster.